DApp står för ”decentraliserad app” och är appar på blockkedjorna. Dessa DAppar kan göra vad som helst som webb- och mobilappar kan göra. De behåller sekretess, har oföränderliga register och kringgår mellanhänder.

Ur en användares perspektiv är det en väldigt liten skillnad mellan en decentraliserad app som körs på ett blockkedjenätverk och en traditionell app som körs på nätet eller ett operativsystem.

Den största skillnaden mellan decentraliserade och centraliserade appar är att decentraliserade appar (DApp) körs på blockkedjans nätverk snarare än ett centralt styrt operativsystem, vilket gör dom omöjliga att censurera.

DApp:ar kan köra allt från spel och marknadsplatser till decentraliserade finansplattformar (DeFi). Det finns dock några grundläggande egenskaper som skiljer DApp:ar från centraliserade appar.

DApp:ar måste till exempel ha öppen källkod, vilket innebär att koden är tillgänglig för alla att se, samt att alla uppdateringar och ändringar i programmet beslutas genom en röstning av dess användare snarare än av en utvecklare.

För det andra måste DApp:ar vara decentraliserade, vilket innebär att all data som genereras lagras på en oföränderlig, offentlig blockkedja.

För det tredje genererar och använder DApp:ar tokens för att belöna validerare.


Skillnaden mellan centraliserade appar och decentraliserade appar

Smarta kontrakt

Som sagt, nästan alla DApp:ar har smarta kontrakt i sin kärna. Dessa kontrakt är självförverkligande kontrakt med villkor mellan köpare och säljare och skrivna i programmets kod. Smarta kontrakt avvecklas automatiskt när förutbestämda villkor uppfylls, vilket gör att mellanhänder inte behövs samt minskar risken i transaktionerna.

En annan stor fördel med smarta kontrakt är att de är “förtroendlösa”. Det innebär att anonyma parter kan lita på att kontraktet genomför transaktionen. Smarta kontrakt tar alltså bort kravet att två parter måste lita på varandra. Dessa kontrakt kan vara relativt simpla, som t.ex att handla en kryptovaluta mot en annan eller köpa ett konstverk på en NFT-plattform.

DApp:ar har även noll driftstopp eftersom smarta kontrakt kommer att finnas tillgängliga på varje nod i blockkedjans nätverk, samt ha dataintegritet tack vare blockkedjans oföränderliga transaktionsregister. Det gör det även väldigt svårt att censurera data. Smarta kontrakt kan skrivas och utföras privat utan att parterna behöver identifieras.

Dessa styrkor hos DApp:ar skapar dock även en svaghet. Svagheten är att om man gör ett misstag när man skriver kontraktet, kan inte detta vändas. Det är alltså viktigt att smarta kontrakt analyseras för att garantera att de kommer att utföras korrekt sätt.


Ethereums växtvärk

Medan Ethereum fortfarande är den dominerande DApp plattformen, drabbades Ethereum av en rejäl växtvärk 2020, då DApp:ar från två växande segment överväldigade nätverket och gjorde transaktioner långsamma och dyra.

Ett av segmenten som överväldigade Ethereum var DeFi, med DApp:ar som Compound, Aave och Uniswap. Efter det kom NFT:s som används för alla områden inom digitalt ägandeskap. 

Medan Ethereum försöker lösa sina problem med sina uppgraderingar, genom att gå från proof of work till proof of stake (Ethereum 2.0), är det fortfarande en process som tar tid och som gjort det möjligt för andra blockkedjor att konkurrera som DApp plattform, som Cardano, EOS, Polkadot, Solana och Binance Smart Chain.

Binance Smart Chain hade fler unika aktiva plånböcker än Ethereum under Q1 2021 med 105 000, jämfört med Ethereums 75,000.  

Trots detta är Ethereum den tydliga ledaren och dubblar sitt ”total value locked” (TVL) till 54 miljarder dollar under Q1 2021. Ethereum har även några fördelar när det gäller DApp:ar. Först och främst Solidity, ett väletablerat språk för att koda DApp:ar för Ethereum Virtual Machine (EVM). EVM kan utföra alla operationer som en vanlig dator kan.

Lämna ett svar