Precis som proof of work är proof of stake utformat för att uppnå distribuerad konsensus om giltig beställning av transaktioner. Det innebär att nå överenskommelse om en gemensam, singel version av historien.

Här är en enkel beskrivning av skillnaden mellan proof of work och proof of stake:
Proof of Work: använder datorresurser för att ”bryta” fram block (mining).
Proof of Stake: noder i nätverket validerar blocken.

Konsensus och säkerhet inom proof of stake nätverken uppnås genom att deltagarna låser in (stakar) en del av sina valutor, t.ex ETH om det är Ethereum. Dessa ETH kommer då användas till att säkra och validera nätverket. Som belöning för att användaren låser in sina ETH får användaren en belöning i form av fler ETH. Och för att delta i underhållet av nätverkets noder låses som sagt dessa ETH in med hjälp av ett smart kontrakt, vilket gör att användaren inte kan nyttja dem över den tilldelade tiden.

För att förlänga konsensushistoriken på blockkedjan väljer en deterministisk algoritm slumpmässigt vilka noder som blir validerare för varje nytt block.

Denna randomiserade urvalsprocess, liksom intressenternas eget intresse (inlåsta ETH) i nätverket, är avsett att hindra deltagarna från att försöka sabotera blockkedjans historia och undergräva systemet.

Kryptovalutan ETH är ett bra exempel på ett projekt som migrerar från proof of work till proof of stake.

Ethereums utvecklare hävdar även att proof of stake kommer att vara mer miljömässigt hållbart. Detta pga att det slipper den svindlande datakraften som behövs för att upprätthålla Bitcoins nätverk.